majazippert

Älskar att skriva blogg och även att läsa blogg.
I detta första inlägget kommer jag berätta lite om mig Majas mamma och hennes pappa. Sen även om Maja..och varför jag skriver här..

Linda heter jag föddes i ystad år -81- är ett sommarbarn älskar värme och hatar kyla.
Växte upp i sjöbo, bodde där tills ajg var 15 då vi flyttade en bit utan för. När jag var 16 flyttade jag hemmifrån, något av det bästa jag gjort. Är väldigt pedantisk av mig och har bacill skräck som det skriker om det.
När jag bodde på Österäng och jobbade på RIA och härbärget året var 05 så träffade jag han som kom att bli Majas pappa.
Vi träffades på internet pratade nån dag sen träffades vi och allt kändes så rätt från första början.

Pappan heter Martin och e världens underbaraste.Han har bott i Sösdala hela sitt liv. Han jobbar på ElektroSandberg/E-on. Men nu bor vi i Kristianstad i en 4:a i ett mycket mörkt område!

Efter vi varit tilllsammans ett antal månader belv det 2 streck på stickan din pappa var inte hemma han var och jobbade, och dagen efter skulle vi åka till tyskland. Och jag som näst intill ALDRIG äter chips krängde i mig en påse bara så där..
När jag någon dag senare berättade det för Martin så sa han att ja det vet jag väl redan, frågade han när han visste det, när vi var i tyskland märkte jag det för då åt du chips! :)


Så och nu till lilla Maja skall dra det kortfattat här så det inte blir så lång läsning.
När vi gjorde det rutinmässiga UL i v 18 så upptäcktes det små bullor i Majas lilla mage som inte skulle vara där.
BM slog larm direkt och redan dagen efter fick vi komma till csk till en dr där.  Helge Ström hette han hur underbar som helst var han. Kollade och hade sig och skickade ner det till lund så vi 3 dagar efter fick komma tillbaka efter ett missförstånd. Och där hade dom kommit fram till att Maja hade cystnjure.. vikket kan vara ärftligt och bara komma av rena slumpen som det har gjort för oss.Kan ju berätta att jag grät näst intill varje dag över detta för ajg visste ju inte om h*n skulle över överleva eller vad som skulle hända alls.. Läste hur mcyket som helst om allt detta på internet..och naturligtvis när man är som mest sårbar tar amn åt sig allt det värsta.. så som jag gjorde.

Gjorde UL var 3 dje vecka. I v 32 var vi i Lund efter att ha blivit remiterade från csk dit. Träffade Gudmundur Gunnarsson. Som sedan remmiterade oss till köpenhamn Måndagen efter. Så vi var på csk På måndag kom till lund på torsdagen sen till köpenhamn på måndagen och på onsdagen ringer dr Gunnarsson och berättar att på fredagen den 22 dec skall lilla bebisen ut genom snitt. JISSES. 2 DAGARA till bebis kommer snacka om att vara nervös och glad ledsen ja känslan går inte att beskriva..

fredagen den 22 dec -06- kom hon iallafall 11,45. vid 14 fick jag se henne då låg hon i kuvös på neo. jag hade ont efter snitten och var trött efter narkosen.. men jisses vad allt gick över snabbt. Du var så liten och söt när du låg där men allt slangar och sladdar som var kopplade till dig..
Efter 2 dagar kom dom dära rediga mamma känslorna och gud så stor och mäktig jag kände mig jag fick en sån styrka kraft som jag aldrig haft innan, hade kunnat vända up och ner på jordklotet om det gått kändes det som.
Men ovissheten fanns där vad som skulle hända med Maja vi visste ju inte något alls vad dom skulle göra med henne. Men Maja var en kämpe hon så redig och fin och stark var hon..tror jag lade över en del av min styrka till henne.

2 veckor senare efter neo besök fick vi komma hem och det var den bästa tiden som fanns äntligen var det bara vi och inte en massa sura perrsonal som trodde dom kände vårat barn bättre än vi gjorde!
Nu kunde vi göra som vi ville, och det var skönt!

och nu framöver väntas läkar besök och undersökningar.. uppdaterar här efterhand inte bara om  sjukhusbesök utan även om annat med.

Så nu säger jag hej så länge..